Det här är första gången på ett tag som inte känns uppstressad.
Men det som varit intensivt nu ett tag känns i axlar och rygg.
Idag kom frugan hit..det var längesen vi hade tid tillsammans..hon fick en struts (i plast) av mig som hon blev glad över.
Jag längtar lite efter en vardag som inte är stress och försöka hinna klämma in lite socialt liv emellanåt och träffas för att mest döva det dåliga samvetet.
För jag behöver tid att varva ner och tid med mig själv emellanåt.
I morgon ska jag och wifey gå på en lägenhetsvisning..vi är på nioende plats men man börjar ändå hoppas lite
hoppas på att det inte ligger sååå långt bort att vi ska få tag i en hyfsat central trea där vi kan bo med min kise och en till ny kise.
Risken är att vi kommer bli så sambobekväma att vi sällan kommer palla oss ut på sociala aktiviteter som inte innebär att hänga hemma.
Jag såg Den nakna mannen häromdan på svtplay
Det är en dokumentär som handlar om finska män som sitter i bastun och pratar öppet om sina liv.
Jag tror jag har utvecklat något slags behov av att se material om finska män..och försöka förstå vilka machoideal som de tycks tvingas förhålla sig till.
Jag inbillar mig att det hjälper mig att förstå min pappa som inte pratar känslor och som är rätt barsk av sig.
Jag inbillar mig att det hjälper mig att förstå mig själv lite mer..eftersom jag på flera sätt liknar honom
Förstå att och varför jag ofta sätter likhetstecken mellan stark och hård, känslosam och svag.. på ett personligt plan.
Jag smälter lite av att se de där männen mjukna upp inuti av bastun och rensar ut skiten och låter den komma ut
sitter där och bölar i bastun.
Dessutom passade den perfekt när man blir så där trött att man blir väldigt lätt känslosam och ledsen..man vet att t man närmar sig den gränsen när man börjar bli ledsen över barnens situation i vårdutredningen man skriver i ett grupparbete..barn som är helt fiktiva och man blir ändå ledsen för deras skull.
Det där inre blödandet