2011

Det har gått en tid nu.
Tid med stress och tristess.
Känslosvallningar och kickar man väntar på men som lämnar en, en smula besviken.
Katten har fått en ny filt att sova på i soffan
Jag har fått nya koftor och nya skor.
Det har börjat bli lite allvar igen mellan oss och jag är inte säker på om det är en backlash eller inte än.
Men vi pratar och är sams om att måna om vänskapen.
Jag gråter. Vi somnar och vaknar nära intill.

 

Jag ska träffa någon jag hoppas på.
Det är fint att hoppas men ändå lite obehagligt,
det där med att bygga hopp

Människor beter sig så konstigt och man blir kollektivt trött på dem
trött på allt strul, tjafs, prat.
Trött på vänners vänner. Trött på ickenära vänner som tar mycket energi och som kräver och kväver.

 

Jag och bästaste kanske ska åka iväg. Iväg från bekymmer, stress och hjärteont.
Vem vill passa min katt?