Man borde väl gå ner i varv när man är på landet, men det är svårt ibland i det här lilla huset. Folk nära inpå och en tv med för hög volym, höga ljud gör mig nervös ibland. Jag blir nervös och rastlös och det är som att väggarna här minns min tonårsångest.
Trivs jag fortfarande inte med min familj eller är det bara bristen på plats som gör mig obekväm?
Jag trivs i min lägga även om jag gärna bor med någon annan också. Att ha en egen plats och få vara själv när det behövs.
Vovven har varit hos veterinären i dag och dragit ut tänder. Saknar henne och flocken. Bjuder på en valpbild av henne..världens sötaste lilla fluff..