Mormor har fått sista nattvarden. Inte visste jag att de fortfarande håller på med sånt. Känns väldigt gammeldags, men mormor brukade ju hänga i kyrkan i byn.
Jag träffade henne förra helgen. Får se om jag träffar henne imorgon. Hon ligger där och ser så blek och trött ut.
Kroppen håller på att lägga ner nu..och med rätta..den är gammal. Jag försöker komma ihåg hur hon låter när hon pratar sin speciella dialekt, när hon skrattar. Den mormor som är mormor utan all trötthet. Det är så jag vill minnas henne.
Även om en del känns och har känts väldigt motigt så är det bättre nu. Men jag blir ändå då och då väldigt trött på när jag bara får kontakt med vissa vänner när det krisar sig. Man stöttar, lyssanar, ringer sen när jag vill ha dem i mitt liv i vardagen så är de väldigt frånvarande. Fast det finns ju finisar som gör mig glad, som jag blir pepp att umgås med och man får ork igen.
Som när man har kollat på filmen Odjuret och får lite ont i magen av all social misär. Då kan man behöva titta lite på animal being dicks efteråt innan man somnar. För att få skratta lite..känna att det känns enkelt
I morgon åker jag ut på landet..får se vad det blir för jul och hur länge mormor orkar. Jag vill gärna träffa alla..äta mat och umgås mest.